Tre till

År, alltså.

Idag är det ettårsjubileum för regeringen. Jag är inte säker på om det finns ett regeringsparti eller fyra, men det verkar de inte vara själva heller, men det spelar mindre roll, det är ju ett som bestämmer.

Det här jubileet diskuterades i Studio Ett i Sveriges Radios P1, som jag lyssnade på i radion i mobilen på vägen hem. Man hade bjudit in Aftonbladets Lena Askling och Sydsvenskans politiska chefredaktör Heidi Avellan.

Som ett mellanstick kan nämnas att i tidningen för några dagar sedan angreps Heidi Avellan av en annan debattör, jag minns för tillfället inte vem, för att hon, som politisk chefredaktör på en oberoende liberal dagstidning borde förhålla sig mer positivt till alliansregeringen än hon gjorde. Min egen personliga reflektion har snarare varit att hennes debattartiklar representerar en kraftig högervridning av Sydsvenskan från tiden på Per T Ohlsson var politisk chefredaktör.

Åter till dagens radioprogram.
Det innehöll nämligen en hel rad av intressanta logiska och moralfilosofiska krumbukter från Heid Avellan. Hon började med att uttrycka sin förhoppning om att de fyra borgerliga partierna skulle kunna samarbeta igen i nästa valrörelse. Sedan fortsatte hon med att konstatera att hon inte trodde väljarna brydde sig om hur det ställde sig med den saken, utan endast analyserade den förda politikens resultat enligt formeln "upplever jag att det är dåligt för mig, då stödjer jag dem, upplever jag att det är bra för mig, då stödjer jag dem". Detta är ju intressant även isolerat. Heidi Avellan kan alltså inte ens föreställa sig att väljarkåren skulle ha något som helst intresse av andra människor i samhället än sig själva.

Nästa poäng kom vid en diskussion om varför opinionen nu svänger så kraftigt mot regeringspartierna. Heidi Avellan tycker att regeringen måste göra mer för att föra fram vad det är de gör för åtgärder. Lena Askling anser, och jag är benägen att hålla med, att väljarna knappast skulle bli mer positivt inställda till regeringen av att den tydliggör alla de åtgärder den genomfört som ingen tycker om. Heidi Avellan påstår sig då ha en högre tanke om väljarna, hon tror nämligen att om man talar om allt man gjort och allt man lyckats med och varför man gjort det, så kommer väljarna att vara "mycket mera med". Jag är inte säker på att de tidigare socialdemokratiska väljare som gick på talet om "nya" moderater verkligen skulle "vara med" för att man berättar att man gjort alla sina åtgärder med målet att berika förmögenhetsinnehavares och höginkomsttagares ekonomier på deras bekostnad.

Som avslut på denna underhållande diskussion försökte sig Heidi Avellan på ett par rallarsvingar mot medierna och oppositionen. Dock hade hon inget värre att beskylla oppositionen för än att den först och främst hade fräckheten att berätta att den inte gillade regeringens politik, och sedan att den inte också hade en allians.

Som en sista observation är Heidi Avellan ett anagram för Ayn Rand. Eller vänta, nej, fan också.

Nyhavn

Nyhavn
Originally uploaded by Objektiv2006

I helgen åkte vi runt Öresund. Standardrutinen.
Helsingör, med fika på Möllers.
Louisiana, med Avedonutställning + tre sorters sill. Restaurangen har blivit sämre :/
Nyhavn, med öl.

Tvåögd spegelreflex

Sports car
Originally uploaded by Objektiv2006

Rolleiflex, med Tessar 80mm f/3,5. Fuji Provia 400. Exponerad juli 2007. Utgångsdatum oktober 1989. Väldigt grönt och väldigt lite kontrast. Men ändå med en viss charm. Bilen har också en viss charm.

Stockamöllan

Vid Stockamöllan rinner det en massa vatten. Tyvärr kan man inte gå ut och plocka bort irriterande små pinnar.

Glada gubbar

I Halmstad har de ett nytt bibliotek. Därutanför står två glada gubbar. Så här ser de ut genom ett Jupiter-8 50mm f/2, en rysk kopia av en Sonnar.

I Halmstad bor också Lise.

Stream-of-consciousness after the fact / Take me home, small-town streets

Jag tänkte många saker när jag gick hem från jobbet idag. På senaste tiden har jag kommit in i att jobba ganska mycket igen, det verkar påverka hjärnan på något sätt så att den är uppe i varv även när man är hemma och ledig. I morse åkte jag buss, eftersom jag var trött och inte orkade cykla och bilen är trasig. Alltså fick jag nöjet att gå hem. Jag gillar att gå. Första biten på vägen hem funderade jag mest över jobbet, och hur det kan komma sig att fel ordning fungerar fast det ska vara rätt ordning.

När jag kom fram till Norra Kyrkogården hade jag börjat tänka mer på en vän som inte verkar må så bra. Norra Kyrkogården är en av de vackraste platserna jag vet i Lund på våren. Det finns så många olika sorters träd i så många olika gröna nyanser. Sen har jag svårt för att sitta på en kyrkogård där ingen jag känner är begravd. Det känns som om det är andras plats, på något sätt.

Många av träden är väldigt höga. På något sätt får de mig att tänka på Rom. Villa Borghese. Och gräsplätten som går längs den stora vägen bredvid resterna av Circus Maximus. Rom är en av mina favoritstäder. Jag brukar inte tycka om när saker och ting inte fungerar. I Italien fungerar saker sällan. Men av någon anledning stör det mig inte i Rom. Allt är förfallet och oorganiserat men jag tycker ändå det är underbart att bara sitta där och se himlen och Colosseum och centurionerna i guldmålade ishockeyhjälmar med pålimmade plymer.
Till och med smogen är varm och ljum och skön. Jag gillar Rom. Att vara i.
Jag tror inte jag skulle tycka om att bo och arbeta där. Då hade jag trivts bättre i Berlin, tror jag. Där hade jag nog gillat både att arbeta och att bara leva. Helst naturligtvis bara leva.

Jag tänkte en del på döden, kanske både för att jag redan innan tänkte på den här personen, och för att jag var vid en kyrkogård. Det var fullt av lila syrener på ett ställe inne på kyrkogården, man såg dem över häcken. Och doften kändes tvärs över gatan till där jag gick. Då funderade jag på om man kunde känna dofter när man är död, och att jag i så fall skulle vilja bli begraven nära ett syrenträd. Det är ganska konstigt, eftersom jag inte alls tror på något alls efter döden, mer än förmultning och sådant förstås. Undrar om den typen av tankar osm är helt meningslösa är ett symptom på stress. Detta funderade jag över tills jag kom fram till Monumentet. Där mötte jag Patrik, som indirekt antydde att jag inte borde gå hem alls utan gå och lyssna på Filosoficirkeln. Det orkade jag inte, eftersom jag jobbat ganska länge och var hungrig, men sedan funderade jag resten av vägen hem över hur mycket jag faktiskt trivs med att bo i Lund. Jag tror inte jag orkar flytta till en stad utan en seriös akademisk tradition. Nu har jag bott här i sexton år och jag har fortfarande inte tappat min storögda förundran över att mänskligheten faktiskt ägnar sig åt tänkande för tänkandets skull.
Det sista som hände på vägen hem var att jag träffade "fyllot". Det bor en alkoholiserad man tvärs över gården, som är god vän med en äldre man ("gubben") som bor på våningen ovanför mig. Han hjälper honom ofta att bära kassar från ICA och sånt. Ibland är han relativt nykter. Ibland är han inte alls det. Idag var han inte det. Han dansade en liten dans och ropade "1-0" på vägen mot min trappuppgång. Det betydde att "di blåe" ledde mot HIF. Stackars Henke. Han ramlade nästan omkull. Fyllot, inte Henke.

Sedan var jag ju faktiskt hemma, och denna meningslösa historia har därmed fått sitt slut. Därefter har jag nämligen inte hunnit göra mer än gå in och betala lite räkningar, och skriva det här blogginlägget.

Söndag:

Johnossi

:)

Man kan inte ha med sig allting alltid

Ibland har man till exempel inte med sig en riktig kamera. Då är det bra att man jobbar med saker som har inbyggd kamera. Men jag önskar faktiskt att jag haft en riktig när jag gick hem från jobbet och möttes av den här himlen.

Och att solen gått ner i öster så jag kunde fått ha den ovanför det nybyggda villaområdet som ser så absurt ut som jag funderat länge på att ta en bild av. Men i och för sig hade jag ju inte hunnit hem innan solen gick ner så jag hade ändå inte kunnat ta den idag,

Ett lyft

Okej, det var länge sen sist.
Nu har jag köpt en ny leksak. Eller, som vanligt, en begagnad. En styck Vivitar Slide Printer.
Tanken är att använda den till främst två saker:
Polaroidtransfer
Emulsionslyft

Inget av dem är något jag har någon erfarenhet av. Jag har i alla fall testat ett emulsionslyft. Eftersom scannern fortfarande är trasig kommer här ett foto av mitt första försök i genren.