Tre till

År, alltså.

Idag är det ettårsjubileum för regeringen. Jag är inte säker på om det finns ett regeringsparti eller fyra, men det verkar de inte vara själva heller, men det spelar mindre roll, det är ju ett som bestämmer.

Det här jubileet diskuterades i Studio Ett i Sveriges Radios P1, som jag lyssnade på i radion i mobilen på vägen hem. Man hade bjudit in Aftonbladets Lena Askling och Sydsvenskans politiska chefredaktör Heidi Avellan.

Som ett mellanstick kan nämnas att i tidningen för några dagar sedan angreps Heidi Avellan av en annan debattör, jag minns för tillfället inte vem, för att hon, som politisk chefredaktör på en oberoende liberal dagstidning borde förhålla sig mer positivt till alliansregeringen än hon gjorde. Min egen personliga reflektion har snarare varit att hennes debattartiklar representerar en kraftig högervridning av Sydsvenskan från tiden på Per T Ohlsson var politisk chefredaktör.

Åter till dagens radioprogram.
Det innehöll nämligen en hel rad av intressanta logiska och moralfilosofiska krumbukter från Heid Avellan. Hon började med att uttrycka sin förhoppning om att de fyra borgerliga partierna skulle kunna samarbeta igen i nästa valrörelse. Sedan fortsatte hon med att konstatera att hon inte trodde väljarna brydde sig om hur det ställde sig med den saken, utan endast analyserade den förda politikens resultat enligt formeln "upplever jag att det är dåligt för mig, då stödjer jag dem, upplever jag att det är bra för mig, då stödjer jag dem". Detta är ju intressant även isolerat. Heidi Avellan kan alltså inte ens föreställa sig att väljarkåren skulle ha något som helst intresse av andra människor i samhället än sig själva.

Nästa poäng kom vid en diskussion om varför opinionen nu svänger så kraftigt mot regeringspartierna. Heidi Avellan tycker att regeringen måste göra mer för att föra fram vad det är de gör för åtgärder. Lena Askling anser, och jag är benägen att hålla med, att väljarna knappast skulle bli mer positivt inställda till regeringen av att den tydliggör alla de åtgärder den genomfört som ingen tycker om. Heidi Avellan påstår sig då ha en högre tanke om väljarna, hon tror nämligen att om man talar om allt man gjort och allt man lyckats med och varför man gjort det, så kommer väljarna att vara "mycket mera med". Jag är inte säker på att de tidigare socialdemokratiska väljare som gick på talet om "nya" moderater verkligen skulle "vara med" för att man berättar att man gjort alla sina åtgärder med målet att berika förmögenhetsinnehavares och höginkomsttagares ekonomier på deras bekostnad.

Som avslut på denna underhållande diskussion försökte sig Heidi Avellan på ett par rallarsvingar mot medierna och oppositionen. Dock hade hon inget värre att beskylla oppositionen för än att den först och främst hade fräckheten att berätta att den inte gillade regeringens politik, och sedan att den inte också hade en allians.

Som en sista observation är Heidi Avellan ett anagram för Ayn Rand. Eller vänta, nej, fan också.

Nyhavn

Nyhavn
Originally uploaded by Objektiv2006

I helgen åkte vi runt Öresund. Standardrutinen.
Helsingör, med fika på Möllers.
Louisiana, med Avedonutställning + tre sorters sill. Restaurangen har blivit sämre :/
Nyhavn, med öl.