Svår?

All vår början bliver svår, sägs det.
Men hittills går ju bloggandet i rasande takt. Nu tänkte jag lägga in en liten notis som nästan avviker från ämnet, så för att åtgärda detta berättar jag härmed officiellt att jag nyss kom hem från en mindre fotoutflykt, helt spontant påkommen och genomförd bara för att detta är sista kvällen innan vardagen drar igång efter semestern. Jag tror inte jag gjorde mer än tjugo exponeringar, men det var i alla fall en trevlig utflykt. Eller, jag försöker intala mig det, egentligen var det en prövning bland myggor uppstigna från helvetet.

Nåja. Nu har jag fått in något om bilder, och kan ägna mig åt vad jag tänkte skriva om. Att läsa. För en vecka sedan gick jag förbi en hylla med Penguin Classics-utgåvor och erbjudandet "tag 4 betala för 3". Lättlurad som jag är slog jag till, jag har ju med alla mått mätt helt enkelt tjänat en bok! Nåja, en av dessa klassiker var i alla fall en bok som jag visserligen läst, men för ganska länge sedan, och antagligen väsentligen tvingad till det. Dessutom i en översättning, vilket jag nu för tiden brukar försöka undvika om det handlar om litteratur på ett språk jag behärskar tillräckligt väl för att kunna ha något nöje av att läsa skönlitteratur på det. Detta begränsar mig till svenska och engelska, och möjligen några andra skandinaviska språk, jag har inte försökt. Av dessa skäl uppskattade jag den troligen inte efter förtjänst vid min förra läsning. Nu har jag i alla fall börjat läsa boken igen, och vilka förtjänster den har!

Boken jag talar om är Moby-Dick, eller Valen. Och jag har inte hunnit särskilt långt ens, jag minns så mycket sedan min förra genomläsning som att huvudtemat inte har inletts ännu (Pequod har just lämnat hamnen). Ändå är jag redan trollbunden. Händelser, utvikningar, och filosofiska utläggningar blandas som i en tombola, man vet aldrig vad nästa kapitel kommer att utgöras av, men man kan vara övertygad om att språkdräkten kommer att vara lika blomstrande som en Madeiransk trädgård.

Det här utbrottet av lovprisningar får väl avslutas nu, med följande uppmaning till alla eventuella läsare:
Om ni märker att jag slutar läsa skönlitteratur, till exempel för att jag tycker att jag har för stressigt på jobbet, så led mig på rätta vägar.